Det finns en speciell typ av filmer där hotet för karaktärerna i äventyrliga och actionfyllda scener inte främst är någon elak skurk, utan istället en annalkande katastrof. Faktiskt är denna typ av actionfyllda och även dramatiska filmer så pass vanliga att det har blivit en egen subgenre. Jag pratar förstås om katastroffilmer. Filmer där naturkatastrofer av olika slag är det hot som hjältarna eller huvudpersonerna möter och stöter på.
Filmen Twister, om en orkan, hade premiär redan 1996 och gick nyligen i repris i den statliga tv-kanalen Sveriges television men trots år på nacken har många av specialeffekterna åldrats ganska väl. Filmen är regisserad av regissören Jan de Bont och i huvudrollerna finns skådespelare som Bill Paxton och Helen Hunt, som den yngsta generationens biobesökare kanske inte känner igen. Men de var ganska kända när deras filmkarriärer stod på topp.
Twister är en film som kretsar kring en grupp forskare som ständigt jagar efter en ny tromb eller tornado att studera på nära, men inte för nära, håll. Deras mål är att skicka in en liten manick rakt in i stormens öga som kan samla in data om stormarna. Prylen som de har byggt och som har olika typer av avläsande sensorer kallas för Dorothy. Namnet är en referens t
ill en av de mest kända filmerna från Hollywood under den tidiga klassiska Hollywood-epoken. Dorothy är namnet på flickan i filmen och musikalen Trollkarlen från Oz. En tornado tar med henne till landet Oz, från Kansas mitt i USA där hon har sitt ursprung.
Twister fick inte samma klassikerstatus som Trollkarlen från Oz. Man kan diskutera vilken film som är den bästa, och den diskussionen är ganska svår eftersom det rör sig om två filmer som det skiljer 60 år mellan och i två helt olika genrer. Twister har dock odiskutabelt de bästa effekterna när det gäller realistiska tornados. Trollkarlen från Oz orkan byggde på en praktisk effekt med någon slags strumpa medan Twister utnyttjade sin tids senaste datoranimerade effekter på ett väldigt förtjänstfullt vis. Andra scener när till exempel bilar eller hus slits loss och upp från marken och dras med i de väldiga virvlande vindarnas våldsamma åktur är lite sämre eftersom man ofta väljer att klippa på ett sådant vis och i ett sådant ögonblick att det blir ganska uppenbart att det inte är samma bil som lyfter från marken i kamera 1 för att sedan flyga omkring i luften (dock antagligen nu som miniatyr) i kamera 2. Och den typen av klippning förstör lätt illusionen eftersom publiken tänker mer på klippningen än på vad som händer i filmen.